Det skulle vara som en frisk fläkt för själen...
Funderar på att sola lite solarium, vill ha värmen och lite avslappning å förstås liiite färg, man blir så mycket piggare o gladare då :)
** ** ** ** ** ** **
Sitter och väntar hem junior.
Han har haft en PRAO-dag idag, hos sin pappa på en byggvarufirma.
Pappan följde med honom o bytte ut dom nyinköpta fotbollsskorna, som inte satt som dom skulle i hälen...
Allt under "arbetstid"!
När han trillar in här så ska vi sätta oss o prata lite om det som kommer att hända på skolan.Han är en liten vilding och har svårt att kontrollera allt och dessutom så har han ett rätt hett temprament...SÅ lik sin pappa :)
Det har iaf varit lite trassel och jag är en sån som vill att man som förälder är med och försöker reda ut vissa svårare problem som kan uppstå.
Nu är det ju inte så att alla föräldrar vill de, eftersom deras egna barn Inte på långa vägar gör dumheter...
Men jag vet att mitt barn Inte är en "dununge" och får alltså hjälpa till så gott det går.
Vi begärde hjälp från skolans kurator, BUP osv...
Men det tog 3½ år innan hjälpen kom och det är helt vansinnigt. Sonen har blivit utredd om det kanske kunde vara ADHD, men inte då. Nu låter jag lite negativ men ibland känns det som att det hade varit en öppning eller en lösning på problemet. Sonen och vi vuxna hade kunnat få en helt annan hjälp och stöttning i vardagen.
Han har något man benämner "Psykosocialt beteende", ett sk Inlärt beteende.
Jag förstår precis, jag och pappan betedde oss exemplariskt när vi skilde oss. Sen spårade det ur...på ett sätt hos mig och ett annat hos pappan...
Men för mig betyder detta att det är jag och pappan som måste samarbeta för att hjälpa vårt barn att lära om till ett annat och bättre beteende!
Det hinner hända så mycket i en liten människas liv, som dom inte själva kan handskas med.
För hur kan man begära att små barn ska kunna det när inte ens vuxna kan de, vi som ska vara barnens förebilder och deras trygghet!!!
Problemet just nu o tydligen ett tag bakåt, är att ett barn retar sonen för hans vikt. Han har lite övervikt trots att han äter väldigt bra mat och tränar regelbundet, iaf för att vara en 11-åring. Det är ett rätt känsligt ämne, visst - jag har ju själv vissa problem fast pga sjukdom och sonens pappa tillhör ju dom Stora killarna. Det är inte lätt men man får göra sitt bästa.
Jag anser att det är skillnad på bus, bråk och dispyter i den kategorin, MEN när det kommer till att man "kliver på" någon som person, uttrycker sig om att nån är tjock, ful, har fula föräldrar osv DÅ anser jag att gränsen för mobbing är med en hårsmån passerad.
Detta gäller naturligtvis Min egen son också, men det är jävligt svårt att finnas där och hjälpa till som förälder om man inget får veta, Eller?
Dessutom är jag ensam i det här också och har varit det större delen av dom här åren som gott.
Nu har jag fått ensam vårdnad på soc inrådan och pappan skrev bara på...
Nu ska vi väl få till ett möte igen och vi får se vad som händer.
Detta kommer jag att fortsätt skriva om, känns viktigt att dela med sig av det!
Ha en skön dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar