Ja, då har det förflutit en massa dagar igen...
Tog tag i saker som fått ligga på vänt, bla att kontakta min sons farmor.
Men jag gjorde de på skärtorsdagen, smsade ska jag väl erkänna...
Talade om att junior saknar henne och resten av släkten på den sidan, skrev att han vill träffa henne när hon är här hemma mm...
Berättade lite kort om att jag nu har ensam vårdnad om junior och att vi ska få en stödfamilj, för juniors skull och för att det ska vara "underlättande" för pappan-inga krav o så...!!!
DET skulle jag förstås inte ha gjort.
Pappan ringde upp inom loppet av 30 min o var skitarg Minst sagt.
Han undrade vad i H-vete jag pysslade med o frågade om jag inte berättat att han har junior varannanhelg. Jag svarade bara att dom ju redan visste de, talade också om vad jag skrev i smset...Men jag skulle minsann få som uppgift att ringa till farmor igen o tala om de!!!
Jag har inget att skämmas för, jag berättar att han är där den tiden, funderingen är mer om och hur effektiv den är!
6 års katastrof är svårt att ta såhär!
Nu är det iaf så att farmor har ringt, vi har pratat och" löst värdsliga problem", skämt o sido.
Vi har bestämt hur vi ska göra iaf för hon vill ha kontakt med junior, det är det viktigaste.
Nu ska jag gå till grannen o få en kopp kaffe,
so long for now :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar