*hm*

Undrar om man ska skriva någe eller om man ska låta bli!!! Det har hänt en del sen sist... Gjorde en sak som jag inte trodde om mig själv, jag gjorde ett viktigt avslut i mitt liv, gällande en speciell "situation"... Närmare bestämt, en person, som en gång kom att betyda nåt väldigt speciellt för mig! Jag lämnade ut mig själv så fullständigt till denne person, helt vansinnigt kan jag tycka idag! Jag lärde känna personen i fråga, på en nätsida. Vi pratade om allt mellan himmel o jord och månaderna gick. Det blev nästan 1 år, tills vi bestämde oss för att genomföra den där kaffeträffen vi pratade om. Vi möttes, jag rätt nyopererad, stor till storleken och mycket missnöjd med mitt utseende, lite blyg osv. Han, OJJ!!! Han hade verkligen Det, det Det'et som jag vill ha hos en person av motsatt kön *rodnar* när jag kommer tillbaka i tanken... Det blev en tid, helt upp-o-ner i min värd, med viktnedgång, utbildning, missnöje över mig själv osv Jag började avskärma mig mot den person som jag verkligen Tyckte om :( Det gick som det gick! Jag sårade honom... :( När vi nu flyttade, jag och junior, så bestämde vi att ta upp kontakten igen. Det kändes så bra inom mig, men jag ville inte rusa på, ville låta det ta sin tid...Jag fick hintar om att det verkligen var det här han också ville, men när ska man lära sig då? Går inte in på mer om detta, men jösses vad man kan bli lurad! Jag var iaf tvungen att ta ett beslut, att eftersom han inte var tillgänglig varken via sms eller för samtal så kände jag att Nu ska det ut...Ilskan, Ledsamheten, Känslan av SVEK,...Ja, Hatkänslan, allt! Det är Inte ofta som jag verkligen HATAR nån! Jag skrev ett "brev", gjorde klart för honom om alla dessa känslor och allt annat såklart. Ingen respons!!! *skrattretande* Men det betyder väl att jag verkligen misstog mig från början till slut... Men, jag känner mig friare idag, lättad och tror väl ändå nånstans, att det kanskekanskekanske finns nån även för Mig i framtiden! Nog om detta! Ha en fin kväll :)