Vaknar tidigt...
Kan inte sova men är så himla trött!
Vi får se vad denna dag har med sig.
Kram!
måndag 7 juni 2010
söndag 6 juni 2010
*hmmmar*
FREDAG!
Justja, livet är som det är!!!
Känner stor ledsamhet för min dotter.
Hon o hennes kärlek skaffade en gemensam lägenhet.
Dom har valt tapeter, golv o köksluckor och hela rusten vart klar igår...
Precis mitt i allt när dom börjar ställa alla möbler tillrätta, så talar han om för henne att han vill att det ska vara slut!!!
Hon bröt ihop totalt, ringde o grät o mådde jättedåligt.
Han hade sagt att hon fick bo kvar tills hon fann nåt eget, gärna snart såklart!!!
HAN bestämde att det är han som ska bo kvar!!!
I ihopflyttningen för 5 dagar sen, så kastade dom allt som var hennes som dom fick dubletter av. För att hans var nyare... Hennes 180 resårbotten i sängen skulle köpas ny o vara i gästrummet, köksbordet gavs bort o stolarna kastades på tippen, datorn såväl som micron kastades bort...Ja en massa kastades, i stort sett hela hennes bohag utom kläderna o lite nyare porslin.
Hon mådde så jäkla dåligt att hon fick bröstsmärtor, o hon är bara nyss fyllda 22. Hon har haft ångest problematik tidigare som varit borta, som hon själv trodde kom tillbaka just i den här situationen...Hon ringde sjukhuset o dom vill att hon skulle komma på en gång. Så det gjorde hon, varav dom tydligen fann nåt annat.
Dom sa till henne att ringa mammografin direkt på måndag morgon, pga den knöl som läkaren kände i ena bröstet!!!!!
Nu är hon ju än mer orolig och mår sämre, varför kunde dom inte kolla de där på en gång???
*sucka*
Naturligtvis har jag försökt peppa min dotter. Stilla hennes oro inför måndagen...
Talat om att jag finns o lyssnar.
Jag tycker detta är jättetrist, killen verkade verkligen vara en Riktigt bra manlig person. Omtänksam, ödmjuk o snäll på alla vis... Men Nu känns det som om han toklurat henne, hon har flyttat 8 mil...till ingenting!!!!
Jag tror på att Allt har en Mening,
det vet ju Ni som känner mig
************
Idag är en solig och vacker dag, Igen...
Så passa på o NJUT =)
Kram hela dan,
den som vill
o ni andra ger F-N i ;)
Justja, livet är som det är!!!
Känner stor ledsamhet för min dotter.
Hon o hennes kärlek skaffade en gemensam lägenhet.
Dom har valt tapeter, golv o köksluckor och hela rusten vart klar igår...
Precis mitt i allt när dom börjar ställa alla möbler tillrätta, så talar han om för henne att han vill att det ska vara slut!!!
Hon bröt ihop totalt, ringde o grät o mådde jättedåligt.
Han hade sagt att hon fick bo kvar tills hon fann nåt eget, gärna snart såklart!!!
HAN bestämde att det är han som ska bo kvar!!!
I ihopflyttningen för 5 dagar sen, så kastade dom allt som var hennes som dom fick dubletter av. För att hans var nyare... Hennes 180 resårbotten i sängen skulle köpas ny o vara i gästrummet, köksbordet gavs bort o stolarna kastades på tippen, datorn såväl som micron kastades bort...Ja en massa kastades, i stort sett hela hennes bohag utom kläderna o lite nyare porslin.
Hon mådde så jäkla dåligt att hon fick bröstsmärtor, o hon är bara nyss fyllda 22. Hon har haft ångest problematik tidigare som varit borta, som hon själv trodde kom tillbaka just i den här situationen...Hon ringde sjukhuset o dom vill att hon skulle komma på en gång. Så det gjorde hon, varav dom tydligen fann nåt annat.
Dom sa till henne att ringa mammografin direkt på måndag morgon, pga den knöl som läkaren kände i ena bröstet!!!!!
Nu är hon ju än mer orolig och mår sämre, varför kunde dom inte kolla de där på en gång???
*sucka*
Naturligtvis har jag försökt peppa min dotter. Stilla hennes oro inför måndagen...
Talat om att jag finns o lyssnar.
Jag tycker detta är jättetrist, killen verkade verkligen vara en Riktigt bra manlig person. Omtänksam, ödmjuk o snäll på alla vis... Men Nu känns det som om han toklurat henne, hon har flyttat 8 mil...till ingenting!!!!
Jag tror på att Allt har en Mening,
det vet ju Ni som känner mig
************
Idag är en solig och vacker dag, Igen...
Så passa på o NJUT =)
Kram hela dan,
den som vill
o ni andra ger F-N i ;)
lördag 5 juni 2010
fredag 23 april 2010
Tänk om...
...Jag hade fått det där jobbet därborta!!!
Då hade jag kanske kunnat få en kanonlägenhet där också.
Fick förslag nu på morronen, 2 st precis där jag vill ;)
Men men, om det är meningen så kommer det igen :)
Ha en skön dag i SOLEN <3
Då hade jag kanske kunnat få en kanonlägenhet där också.
Fick förslag nu på morronen, 2 st precis där jag vill ;)
Men men, om det är meningen så kommer det igen :)
Ha en skön dag i SOLEN <3
torsdag 22 april 2010
Mitt i natten-tankar....
Efter mycket om-o-men och funderingar hit-o-dit så har jag beslutat mig för att avsluta mitt bloggande!
Jag kommer att ha denna sida kvar, men utan att skriva något.
Det finns saker jag verkligen vill komma ihåg som jag skrivit om mm
Förmodligen blir det en Ny blogg, men jag vet inte än i vilket utförande...Anonym eller inte!
Det jag skriver kanske väcker funderingar, men det är sådant jag får ta!
Jag har läst o klurat lite...
Jag är rädd att inte våga "känna" känslor igen. Jag har en stor kluvenhet i det som varit och det jag upplevt.
Det finns nån, som kommit att betyda något för mig. Men jag förstår att jag har svårt att "släppa in" till fullo. Tilliten gör sig påmind och lyser lite med sin frånvaro. Jag tycker verkligen om personen...Vill våga lita på!
Jag upplevde, inte för så väldigt längesen...(10 månader) En otroligt fantastisk kärlek, den var väldigt speciell för Mig och den personen gjorde avtryck för livet hos mig och kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, av olika anledningar.
Ingenting av detta är ömsesidigt!
Jag "missade" verkligen utvecklingen tillsammans med den personen.
Två orsaker som för mig var viktiga och rätt avgörande...
Vilka jag verkligen Inte trodde skulle ha nån som helst inverkan och vara av betydande art!
Jag gjorde en "Gastric ByPass"-operation 20 maj -09.
Mötte denna person efter drygt 1 månad, vi hade då haft kontakt via nätet på olika sidor, sedan september -08. Från min sida sett var han en otroligt spännande och ny erfarenhet på alla plan som finns och sådana som jag inte ens visste fanns!
Medan jag själv "förvandlades" till nån jag utseendemässigt inte kunde relatera till att vara jag, så hände en massa saker inombords, sådant jag inte var förberedd på...Eller alldeles för lite förberedd på iaf.
Jag gick ner i vikt, ca 15 kg första månaden, sen hamnade jag på en platå i ca fyra månader =/
Förmodligen, för att jag har en "ätstörning" i botten, som gjorde sig påmind när jag inte upplevde att signalerna från hjärnan talade om att jag borde äta, eller att magen inte kurrade av hunger. Jag slutade äta o dricka, eller det vart en markant förändring. Jag intog ca ½ dl av något/ vakentid. Dessutom sov jag vansinnigt mycket. Fram tills idag har jag tappat 50kg.
Under den här tiden gick jag min utbildning till Livscoach, vilken var en stor draghjälp tillbaka till verkligheten igen. Jag tränade stenhårt på att lära mig äta igen, även om det fallerar då o då!
Sänder en stor Tacksamhet till mina kursvänner, jag tror inte dom anar vad dom betyder...
Åter till min förändring...
Jag minskade i vikt och så gjorde både självkänslan/-förtroendet, även om inte de var alltför stort innan heller. Jag drog mig än mer innåt...Det borde ha blivit tvärtom sa folk!
Men kan det bli annat, jag stötte ihop med människor jag känner väl o som inte ens hälsade, för att förändringen blivit så pass stor...
Jag såg mig själv på två foton, med 9månaders mellanrum, det såg verkligen ut som två helt olika personer!
Jag blev livrädd och drog mig innåt...
Rädd att andra skulle tycka att jag var annorlunda, märkvärdig, snobbig och allt möjligt i den stilen...I min egen värld är jag inget av det o kommer inte att bli det heller, fast jag växer väl in i min nya kropp med tiden.
Föresten, Jag känner mig bara mera försiktig och vaksam på människor, både nya och gamla vänskaper...
Kärleken som jag träffade, hamnade i skymundan ganska rejält. Jag förstog inte vad som hände, jag bara drog mig inom mitt "skal", ville inte nånting. Vilket egentligen var en falsk spegling, men jag klarade inte av att nån visade sån kärlek till Mig. Fixade inte att nån var mänsklig mot mig i den situationen, jag misstrodde ju Alla!
Jag berättade för min läkare om detta och han rådde mig att ta till en samtalskontakt, en kurator som bara kunde hjälpa mig separera tankarna och få lite andrum...
Den kontakten frågade om det var jobbigt att ha en relation till nån när jag var där jag var och ljuga vore ju dumt...Klart jag tyckte det, men hur skulle jag lösa det då? Hon pratade om den vänskap vi haft innan första träffen, om vi inte kunde för ett tag bara hålla oss till de, vänskap!
Jag vet att jag berättade det för Dig, men det kände inte som att du lyssnade eller tog det på allvar. Sen gick det som det gick, sorgligt nog på sitt sätt. Men jag förstår också att det förmodligen varit lite på G ett tag innan...Eftersom han redan ca två veckor efter berättar hur mycket han Älskar sin fantastiska nya flickvän!!!! Klart jag funderade...Jag uppfattade inte honom direkt som den typen av person.
Men jag tänker på vår mejlkontakt mittemellan där...
Jag önskar honom verkligen All Lycka i världen!
Jag läser lite till o från, blogg o annat.
Det kniper till i magtrakten, känner hur långt ifrån Tilliten jag verkligen är...
Kanske därför jag är lite försiktig med Ord, men det kommer väl när tiden är mogen och Jag själv förstår att allt hänger på Mig och min tilltro på andra människor!
Jag försöker vara Här-o-Nu, men då kommer en massa andra tankar och jag oroar mig, att jag inte ska duga som den jag är. Vilket inte tillför nåt positivt iaf.
Jag inser att jag inte gör det jag mår bra av, meditation, träning o annat bra som är "Min Livskvalité".
Jag kommer att ha denna sida kvar, men utan att skriva något.
Det finns saker jag verkligen vill komma ihåg som jag skrivit om mm
Förmodligen blir det en Ny blogg, men jag vet inte än i vilket utförande...Anonym eller inte!
Det jag skriver kanske väcker funderingar, men det är sådant jag får ta!
Jag har läst o klurat lite...
Jag är rädd att inte våga "känna" känslor igen. Jag har en stor kluvenhet i det som varit och det jag upplevt.
Det finns nån, som kommit att betyda något för mig. Men jag förstår att jag har svårt att "släppa in" till fullo. Tilliten gör sig påmind och lyser lite med sin frånvaro. Jag tycker verkligen om personen...Vill våga lita på!
Jag upplevde, inte för så väldigt längesen...(10 månader) En otroligt fantastisk kärlek, den var väldigt speciell för Mig och den personen gjorde avtryck för livet hos mig och kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, av olika anledningar.
Ingenting av detta är ömsesidigt!
Jag "missade" verkligen utvecklingen tillsammans med den personen.
Två orsaker som för mig var viktiga och rätt avgörande...
Vilka jag verkligen Inte trodde skulle ha nån som helst inverkan och vara av betydande art!
Jag gjorde en "Gastric ByPass"-operation 20 maj -09.
Mötte denna person efter drygt 1 månad, vi hade då haft kontakt via nätet på olika sidor, sedan september -08. Från min sida sett var han en otroligt spännande och ny erfarenhet på alla plan som finns och sådana som jag inte ens visste fanns!
Medan jag själv "förvandlades" till nån jag utseendemässigt inte kunde relatera till att vara jag, så hände en massa saker inombords, sådant jag inte var förberedd på...Eller alldeles för lite förberedd på iaf.
Jag gick ner i vikt, ca 15 kg första månaden, sen hamnade jag på en platå i ca fyra månader =/
Förmodligen, för att jag har en "ätstörning" i botten, som gjorde sig påmind när jag inte upplevde att signalerna från hjärnan talade om att jag borde äta, eller att magen inte kurrade av hunger. Jag slutade äta o dricka, eller det vart en markant förändring. Jag intog ca ½ dl av något/ vakentid. Dessutom sov jag vansinnigt mycket. Fram tills idag har jag tappat 50kg.
Under den här tiden gick jag min utbildning till Livscoach, vilken var en stor draghjälp tillbaka till verkligheten igen. Jag tränade stenhårt på att lära mig äta igen, även om det fallerar då o då!
Sänder en stor Tacksamhet till mina kursvänner, jag tror inte dom anar vad dom betyder...
Åter till min förändring...
Jag minskade i vikt och så gjorde både självkänslan/-förtroendet, även om inte de var alltför stort innan heller. Jag drog mig än mer innåt...Det borde ha blivit tvärtom sa folk!
Men kan det bli annat, jag stötte ihop med människor jag känner väl o som inte ens hälsade, för att förändringen blivit så pass stor...
Jag såg mig själv på två foton, med 9månaders mellanrum, det såg verkligen ut som två helt olika personer!
Jag blev livrädd och drog mig innåt...
Rädd att andra skulle tycka att jag var annorlunda, märkvärdig, snobbig och allt möjligt i den stilen...I min egen värld är jag inget av det o kommer inte att bli det heller, fast jag växer väl in i min nya kropp med tiden.
Föresten, Jag känner mig bara mera försiktig och vaksam på människor, både nya och gamla vänskaper...
Kärleken som jag träffade, hamnade i skymundan ganska rejält. Jag förstog inte vad som hände, jag bara drog mig inom mitt "skal", ville inte nånting. Vilket egentligen var en falsk spegling, men jag klarade inte av att nån visade sån kärlek till Mig. Fixade inte att nån var mänsklig mot mig i den situationen, jag misstrodde ju Alla!
Jag berättade för min läkare om detta och han rådde mig att ta till en samtalskontakt, en kurator som bara kunde hjälpa mig separera tankarna och få lite andrum...
Den kontakten frågade om det var jobbigt att ha en relation till nån när jag var där jag var och ljuga vore ju dumt...Klart jag tyckte det, men hur skulle jag lösa det då? Hon pratade om den vänskap vi haft innan första träffen, om vi inte kunde för ett tag bara hålla oss till de, vänskap!
Jag vet att jag berättade det för Dig, men det kände inte som att du lyssnade eller tog det på allvar. Sen gick det som det gick, sorgligt nog på sitt sätt. Men jag förstår också att det förmodligen varit lite på G ett tag innan...Eftersom han redan ca två veckor efter berättar hur mycket han Älskar sin fantastiska nya flickvän!!!! Klart jag funderade...Jag uppfattade inte honom direkt som den typen av person.
Men jag tänker på vår mejlkontakt mittemellan där...
Jag önskar honom verkligen All Lycka i världen!
Jag läser lite till o från, blogg o annat.
Det kniper till i magtrakten, känner hur långt ifrån Tilliten jag verkligen är...
Kanske därför jag är lite försiktig med Ord, men det kommer väl när tiden är mogen och Jag själv förstår att allt hänger på Mig och min tilltro på andra människor!
Jag försöker vara Här-o-Nu, men då kommer en massa andra tankar och jag oroar mig, att jag inte ska duga som den jag är. Vilket inte tillför nåt positivt iaf.
Jag inser att jag inte gör det jag mår bra av, meditation, träning o annat bra som är "Min Livskvalité".
Nä, nu är det dags att sova...
NattiNatt o
SovGott...
=)
fredag 2 april 2010
Glad Påsk på Er!
Gårdagskvällen bjöd på lite festligt i kvarterslokalen, himla trevligt var de.
Till o med så JAG sjöng kareoke, hellre än bra då förstås =)))
Men lite kul ska man väl få ha!
Dagen bjuder på ett besök hos min mor.
Tänkte lämna en liten påskblomster kvist som jag gjort...
Lite vackra påfågeltulpaner, björk o videkvistar med lite påskvippor i :)
Dessutom får jag ju träffa min bror också, det var verkligen jättelängesen...
Önskar att vi båda höll kontakten bättre, men det kanske blir med tiden!
Till o med så JAG sjöng kareoke, hellre än bra då förstås =)))
Men lite kul ska man väl få ha!
Dagen bjuder på ett besök hos min mor.
Tänkte lämna en liten påskblomster kvist som jag gjort...
Lite vackra påfågeltulpaner, björk o videkvistar med lite påskvippor i :)
Dessutom får jag ju träffa min bror också, det var verkligen jättelängesen...
Önskar att vi båda höll kontakten bättre, men det kanske blir med tiden!
Tack mor o Kram, för att du kommer hit o rastar hundarna när jag är iväg några timmar.
Hasta L V
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)